Ja den blir inte så lång eftersom det gick så himla fort men jag ska försöka mig på att skriva ner en;-)

7 dagar efter beräknat datum gick jag som vanligt och la mig på kvällen.

Jag tänkte som alla andra kvällar efter det beräknade datumet att nu kanske det sker inatt;-) Men när jag vaknar kl 8 på morgonen var jag lika besviken som dom andra mornarna. 8.30 sitter vi och äter frukost och jag känner att det börjar värka på nåt konstigt sätt i magen men jag ignorerar det eftersom det har kommit och farit sån värk hela tiden dom senaste dagarna. Så jag tänkte att det går snart över... Men det går inte över och jag tycker att dom blir lite starkare hela tiden så jag ringer min mor som är i stugan och berättar att jag har lite värkar men att dom säkert går över snart. Hon säger att hon skickar i land pappa så får han komma och hämta Lilja ifall att det skulle vara på g en bebbe. Dawid går ut och snickrar på altanen på nedervåningen och jag går och duschar medans Lilja leker på rummet. Efter duschen börjar värkarna komma så tätt så jag blev nästan rädd. Pappa kom och tog med sig Lilja till stugan och jag tänker att hur fasen ska jag få på mig nå kläder? Och framför allt att jag måste ju lägga mig ner och klocka värkarna. Jag ropar till Dawid innan jag går till sovrummet att han nog måste börja komma in nu för att vi måste nog snart åka.

Jag går till sängen och upptäcker till min förskräckelse att jag har 3 minuter mellan värkarna! Inte undra på att jag inte hann få på mig nå kläder och få gjort mig klar. Å int undra på att det kändes som att jag hade ont HELA TIDEN! Då hör jag mitt i alla hur Dawid på nedervåningen drar igång sågen!

Jag höll på å flippa och skrev ett meddelande på hans telefon som löd typ: Va fan är det du inte förstår? Vi måste åka NU! Då kom han till trappen och ropade och frågade hur det var och jag som var mitt i en värk kunde inte svara så då kom han uppspringande och hittade mig gråtandes i sängen.

Fasen vad ont jag hade då! Vi tog våra väskor och drog iväg i 170km/h till Sunderbyn. Jag höll hårt i handtagen för jag hade verkligen värkar hela tiden! Väl framme körde D in mig i rullstol på avdelningen och dom körde genast en kurva på mig. Jag var öppen 7cm då. Klockan var ca 11.45 när jag kopplades till apparaten och inte långt efter det så var det dags att börja krysta. Krystade några gånger och sen ploppade en söt gumma ut=)

Det kändes precis som första gången helt underbart att äntligen få henne på bröstet! Men jag vart nästan lite rädd i efterhand att allt gått så fort men bättre Mors dags present kan man inte få!